Vad är en asado? En kort guide

Mer än en grillfest

Asado är tekniken och den sociala händelsen att ha eller delta i en grillfest i flera sydamerikanska länder, särskilt Argentina och Uruguay, där det också är en traditionell tillställning. Den består vanligtvis av nötkött, fläsk, kyckling, chorizo och morcilla, tillagade över öppen eld eller på en grill, parrillan. Rött vin och tillbehör som sallader brukar ackompanjera köttet, som tillagas av en utsedd kock, asadorn eller parrilleron. Det argentinska köket förknippas starkt med den: utöver asado, säger Wikipedia-artikeln, finns ingen annan rätt som mer genuint matchar den nationella identiteten.

Elden och parrillan

Asadorn börjar vanligtvis med att tända kol, ofta av inhemska träslag som quebracho eller algarrobo, och undviker tall och eukalyptus eftersom deras hartser luktar starkt. Tillagningen kan ske al asador, med djuret utspänt på metallkors vid en eld, eller a la parrilla, med ett grillgaller placerat över den formade glöden. Köttet till en asado marineras inte, och den enda förberedelsen är salt, som appliceras före eller under tillagningen. Värme och avstånd kontrolleras så att det tillagas långsamt, och det tar vanligtvis omkring två timmar. Fett från köttet får inte gärna droppa ner på glöden, eftersom röken skulle ge köttet smak. Asadon serveras på en bricka, eller på en brasero på bordet för att hålla köttet varmt.

Bordets ordning

I många asados serveras korvarna, blodpuddingen och inälvorna, ofta med provoletaost, först medan de stycken som behöver längre tid fortfarande ligger på grillen. Revbenen kommer sedan, därefter stycken som flankstek och matambre. En asado innehåller också bröd, en enkel blandad sallad eller grillade grönsaker. Chimichurri, en sås på hackad persilja, torkad oregano, vitlök och olivolja, eller salsa criolla, en sås på tomat och lök i vinäger, är vanliga tillbehör, traditionellt använda till inälvorna och inte till stekarna. Öl, vin och läsk är alla vanliga, och efterrätten är oftast färsk frukt.

Varför nötkött

Nötkött är en stor del av den argentinska kosten tack vare den omfattande produktionen på landets slätter. Nötkreatur fördes först till Argentina 1536 av spanska conquistadorer och förökade sig snabbt på pampas. Kyltåg och kylfartyg i slutet av 1800-talet öppnade en exportmarknad, och i början av 1900-talet var Argentina världens största nötköttexportör.

En måltid att dela

Argentinare har rykte om sig att älska att äta, och sociala sammankomster kretsar vanligtvis kring att dela en måltid. Inbjudningar till middag hemma ses i allmänhet som en symbol för vänskap, värme och samhörighet. Söndagens familjelunch anses vara veckans viktigaste måltid, och dess höjdpunkter inkluderar ofta asado eller pasta. Det är den anda Iguazú-middagen lånar när den placerar främlingar vid ett gemensamt bord och kallar kvällen en hyllning till den argentinska kulturen.

Variationer över gränser

Samma idé har lokala former. I Brasilien kallas asado för churrasco, och tillagningen är vanligtvis snabbare. I Chile är den välkända versionen cordero al palo, ett helt lamm på spett, och i Patagonien tillagas ett helt djur på en pinne nedsatt i marken som asado al palo. Inom Argentina använder asado al disco en sliten plogskiva som grill, och asado al horno de barro använder en lergodsugn, särskilt på landsbygden. Receptet, som artikeln uttrycker det, förändras inte, bara sättet att tillaga.

Hur middagen skiljer sig

Den interaktiva middagen i Puerto Iguazú är en avsmakningsmeny, där rätterna serveras i en fast ordning och kombineras med tre argentinska viner. Biljetten anger oxfilé som huvudnummer, och arrangörens sida presenterar nötkött som en av sex etapper. Varken biljetten eller arrangören beskriver kvällen som en asado som tillagas vid bordet, så se den som en värdshusmiddag i restaurangmiljö som hämtar inspiration från traditionen.

Läs nästa: Argentine Experience Iguazú, förklarat